Sorgen har ingen ålder

I mötet med anhöriga efter närståendes död har jag många gånger tänkt tanken att sorgen inte har någon ålder. Sorgen efter den som fått leva länge är lika stor för den som är sörjande som för den som sörjer närstående som dött i unga år. Vi kan förmå oss att acceptera både döden och sorgen i större utsträckning efter den som dör efter ett långt liv. Medan sorgen efter den som dör i unga år är svårare att acceptera och bära. Men sorgens betydelse och styrka kan inte mätas i ålder. Jag har ibland kommit på mig själv när jag följt anhöriga in i visningsrummet för att ta avsked av en far, morfar, make eller maka att jag tänkt - men han/hon blev i alla fall över 80 år. Åldern förminskar inte sorgen, men den kanske är lättare att acceptera. Ibland har jag funderat över vilken sorg som är svårast att bära - sorgen över det liv som har varit och som har förflutit eller sorgen över det liv som aldrig hann levas. Sorgen har ingen ålder för den som är sörjande. Men den kan vara olika svår att bära och att acceptera.