Za Zen

Za-zen betyder ungefär "att sitta sig till inre stillhet". Genom kroppens stillhet, tystnad och mental närvaro kan vi närma oss stillheten och helheten i vårt innersta.

Sedan många år har vi i Sjukhuskyrkan erbjudit personal att komma och meditera en halvtimme 2 gånger varje vecka i vårt meditationsrum. I kyrkans liv har alltid vikten av en balans mellan bön och arbete (ora et labora) betonats. Vid sidan om den formulerade bönen har kristna sedan fornkyrkan praktiserat ordlös bön, kontemplation, för att nå stillheten bortom tankar och ord.

När jesuitmunkar kring förra sekelskiftet kom i kontakt med Zen-buddistiska munkar i Japan upptäckte de stora likheter i sitt andaktsliv och tog intryck av den japanska za-zen-metoden. Ur detta möte växte den meditaionsform fram som vi använder i Sjukhuskyrkan på Universitetssjukhuset i Örebro.

Ur ett kristet perspektiv innebär det att släppa taget om sig själv och sina egna tankar för att i öppenhet och tillit låta Guds kärlek verka i oss.

För mig har har meditaionsmetoden fördjupat bönelivet. Bön innebär närvaro mer än ord. Ord kan vi gömma oss bakom. Gud finns bortom orden. Gud behöver inte våra ord för att bli upplyst om läget. Gud ser till hjärtan. Det som finns innanför alla mina ord och tankar.

Sorgen har ingen ålder

I mötet med anhöriga efter närståendes död har jag många gånger tänkt tanken att sorgen inte har någon ålder. Sorgen efter den som fått leva länge är lika stor för den som är sörjande som för den som sörjer närstående som dött i unga år. Vi kan förmå oss att acceptera både döden och sorgen i större utsträckning efter den som dör efter ett långt liv. Medan sorgen efter den som dör i unga år är svårare att acceptera och bära. Men sorgens betydelse och styrka kan inte mätas i ålder. Jag har ibland kommit på mig själv när jag följt anhöriga in i visningsrummet för att ta avsked av en far, morfar, make eller maka att jag tänkt - men han/hon blev i alla fall över 80 år. Åldern förminskar inte sorgen, men den kanske är lättare att acceptera. Ibland har jag funderat över vilken sorg som är svårast att bära - sorgen över det liv som har varit och som har förflutit eller sorgen över det liv som aldrig hann levas. Sorgen har ingen ålder för den som är sörjande. Men den kan vara olika svår att bära och att acceptera.