Vid ljusbäraren och de brinnande ljusen viskas många böner i det tysta.
Orden har blivt mindre och mindre viktiga för mig i bönen. Bönen har förändrat min upplevelse av vad bön är.
"Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull."
Jag har rabblat många böner. Rabbel och babbel - som om orden var viktiga...det viktigaste är inte vad som sägs utan mer vad som bärs i djupet av mitt hjärta. Där i hjärtats djup umgås jag med Gud. Och Gud behöver inga utläggningar eller förklaringar. Gud vet allt ändå. Bönens hemlighet är mycket mer än utläggningar, begär och önskningar.
"...ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det."
Därför är bön mycket mer än rader av ord och formuleringar. Formuleringarna är mer till för vår egen skull än för Guds. I orden kan vi bygga förståelse för vår längtan och behov. Men Orden är bara hjärtats yta. Gud ser till djupen. Därför är ljusbäraren så inbjudande. Den inbjuder inte till rabblande av ord utan till stillhet, eftertanke och närvaro inför ljuset.
Att tända ljus på ljusbäraren i kyrkan, kan få vara ett sätt att uttrycka allt det som ryms i mitt liv - det säger mer än tusen ord.
Tänd ljus!
Hej Roger.
SvaraRaderaFick just för mig att jag skulle kolla din blogg, kanske pga att vi idag haft besök av Helen G på landet och du kom på tal. Ser att du fortsätter att skapa, men än så länge inte skördat några kommentarer. Det gäller väl att vara uthållig och sprida sin bloggadress. Här är i varje fall en hälsning från mig.
Om några veckor ses vi på kursdag i Örebro. Vi kan väl höras några dagar i förväg för en uppdatering.
Allt gott
Lå