Förundran och en djup respekt, känner jag när jag på min vandring genom nationalparken Sälven plötsligt står inför en gigantisk Ek. I många hundra år har den stått där. Sin kraftiga stam med sina långa starka och knotiga grenar, det rika och kraftfulla lövverket... Eken har sina årsringar dolt inom sig. Hemlighetsfullt bär den på information om vad den varit med om. I ur och skur har den stått där. Orubblig och fast förankrad i jorden har den rest sig högt mot himlen. Om jag var ett träd, skulle jag vilja vara en Ek. Om jag var en fågel så skulle jag bygga bo i det trädet. Kanske inte för sin storhets skull utan för sin självklara plats på jorden. Så djupt rotad och tryggt förankrad i sig själv. Ibland är människan en vindflöjel, en fjäder som flyger iväg dit vinden tar den. Vi känner oss ibland otrygga och rotlösa, hemlösa. Undrar var min plats på jorden är. Men Eken står där. Den känner sig själv. Är stolt över sig själv. Med en äkta självkänsla sprider den glädje och kärlek till alla som kommer nära den. Vi bär alla våra årsringar inom oss. Det är inte alltid det märks på utsidan - men visheten kommer med åren i takt med erfarenherna - från insidan. Kanske kan vi lära oss något av Eken som står där i Sälven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar